två flugorbortrensade
Ja, nu kommer den efterlängtade historien om min lilla skottning.
det var igår, jag är lite osäker på tiden, men det spelar ju egentligen inte så stor roll.
Vi körde "vem är rädd för vargen". Bert började vara.
istället skrek han " Vem är rädd för Bert".
En blixt träffade mig(kändes det som)
jag insåg att, fan, det var jag nog, så jag satsade jävel att komma över till andra sidan,
utan att riktigt titta var jag körde. ops!
först flög Bert i hans tappra försök att "ta" mig, ingen vidare smäll när han föll mot isen.
men det blev en ganska hög ljudnivå när han började grina.
om ni inte upplevt att vara med när bert grinar, bra! Försök att undvika det.
Jag har jätte dålig hörsel pga av han. har faktist funderat på att bötfälla honom.
menmen, åter till den heta luften på isen. var var jag....
juste, jag hade just tacklat bert. Självklart åkte jag vidare utan att riktigt fråga hur det gick
eller ens be om ursäkt, istället sa jag en lite coolare replik.... :
- Se dig för!
När jag tittar framåt igen för att se efter hur fan långt jag har kvar,
så smäller det. Jag kollisherar med en kille, Viktor.
Han dunsar hårt mot marken, även jag.
Det gjorde ganska ont, efetrsom att jag är så nätt.
Men istället för att gråta skrattade jag.
Sjukt länge också!!!!
Viktor såg man inte mer av den idrottslektionen
och idag så hörde jag någon säga att hans ärr hade spruckit upp.
Jo, han opererade sig för inte allt för länge sen, och han har smått börjat komma tillbaka
till skolidrotten. Noga med att inte anstränga sitt knä så mycket.
Det blev ju en smula pinsamt, men jag kan endå på ett sätt
känna att man tar en risk om man åker skridskor samtidigt som ´mig.
Isen som vi åkte på fick ett stort hack. jag vet inte säkert om det
blev när jag eller Viktor ramlade. Men det var iallafall VÄLLDIGT stort!!
resten av dagens skridskorlektioner blev inställda för att dom skulle spola om hela isbanan.
Folk borde tacka mig, jag är ju trots allt Bäst!

det var igår, jag är lite osäker på tiden, men det spelar ju egentligen inte så stor roll.
Vi körde "vem är rädd för vargen". Bert började vara.
istället skrek han " Vem är rädd för Bert".
En blixt träffade mig(kändes det som)
jag insåg att, fan, det var jag nog, så jag satsade jävel att komma över till andra sidan,
utan att riktigt titta var jag körde. ops!
först flög Bert i hans tappra försök att "ta" mig, ingen vidare smäll när han föll mot isen.
men det blev en ganska hög ljudnivå när han började grina.
om ni inte upplevt att vara med när bert grinar, bra! Försök att undvika det.
Jag har jätte dålig hörsel pga av han. har faktist funderat på att bötfälla honom.
menmen, åter till den heta luften på isen. var var jag....
juste, jag hade just tacklat bert. Självklart åkte jag vidare utan att riktigt fråga hur det gick
eller ens be om ursäkt, istället sa jag en lite coolare replik.... :
- Se dig för!
När jag tittar framåt igen för att se efter hur fan långt jag har kvar,
så smäller det. Jag kollisherar med en kille, Viktor.
Han dunsar hårt mot marken, även jag.
Det gjorde ganska ont, efetrsom att jag är så nätt.
Men istället för att gråta skrattade jag.
Sjukt länge också!!!!
Viktor såg man inte mer av den idrottslektionen
och idag så hörde jag någon säga att hans ärr hade spruckit upp.
Jo, han opererade sig för inte allt för länge sen, och han har smått börjat komma tillbaka
till skolidrotten. Noga med att inte anstränga sitt knä så mycket.
Det blev ju en smula pinsamt, men jag kan endå på ett sätt
känna att man tar en risk om man åker skridskor samtidigt som ´mig.
Isen som vi åkte på fick ett stort hack. jag vet inte säkert om det
blev när jag eller Viktor ramlade. Men det var iallafall VÄLLDIGT stort!!
resten av dagens skridskorlektioner blev inställda för att dom skulle spola om hela isbanan.
Folk borde tacka mig, jag är ju trots allt Bäst!

Kommentarer
Trackback